vemtogmincykelpump

Tjah. jag skriver typ bara här flr jag inte kan sova och ingen är vaken som jag kan störa :P Jaaag umgicks med Lollo, Nea och Jossan idag. Det var ganska trevligt. Jag hittade mina försvunna spel: yoshi story och pokemon stadium, så vi spelade dem. Det var nice. Skitlänge sedan man spelade det.

 Vi försökte oss också på The Elite Four i pokemon men det gick inte så värst bra. Vår jynx svek oss (jag ville inte ens ha med den i vårt lag) Men åååh vilket snyggt move jag gjorde med min aerodactyl 8D Motståndaren hade articuno ute. Jag hade min haunter. Haunters liv var nästan slut och jag behövde dens värdefulla thunderbolt för att klara mig genom resten av vattenpokemonsen motståndaren hade. Jag såg hur articuno laddade upp sin sky-attack, eller fly-attack eller vafan den nu heter. Dendör atacken då den laddar upp en omgång och sen blir nån eldliknande grej som flyger mot en. Jag visste att min haunter inte skulle överleva detta dåd, så jag tog ett snabbt beslut. Tiden tickade iväg och på den korta tiden jag hade att bestämma mig tog jag ut min aerodactyl.

 Hjärtat slog i halsgropen och jag kände hur mina handflator blev klibbiga av svett. Articuno hade inte mycket liv kvar, men med sina sista krafter omvandlade den sig till en eldfågel och flög mot min stackars aerodactyl. Men det var inte motståndaren som skrattade. Nej... Det var jag. Min aerodactyl är nämligen dragon och flying, så articunos flying attack rörde min aerodactyl knappt i ryggen!!! Skrattandes laddade jag mitt sista slag mot isfågeln och den föl död till marken.... (okej inte död men avsvimmad eller whatever) Nästa utmanare väntade. Det var en cloyster (tror jag, eller någon liknande skitpokemon). Jag visste inte vad jag skulle göra. Cloyster hade fullt i liv och mina andra pokemons var svårt skadade. Jag var tvungen att lägga min tillit på aerodactyl. Än så länge hade han ej besvikit mig. När det är min tur så låter jag aerodactyl köra sin fly-attack, och han flyger upp i luften. Jag klämde nervöst tag i min tv-spelskontroll medan jag väntade på vad motståndaren skulle göra. Skulle han kanske byta till en ny pokemon som tål flying. Kanske hade han en till articuno där inne. Spänt väntar jag där... Med svett rinnandes nedför min panna. Det är då jag ser det. Cloyster använder self destruct. Där nere ser jag det stackars ostronet spränga sig själv i tusen bitar, små små cloyster-bitar slungas ut över arenan tillsammans med explosionens eldar och rök, medan min aerodactyl lugnt och snällt flyger uppe i luften och ser på med sina häpna ögon.... Vem hade kunnat gissa detta... Motståndaren står på andra sidan planen och gråter medan han slänger sin mössa argt på marken. Och jag... jag stod bara och skrattade...

 

The end