låt oss alla dansa runt i skiten vi kallar lycka

hej hej hej hej hej hej

jag har tråkigt och mår illa.... och det är varmt här inne... Jag blir alltid så satans rastlös men jag är alltid för lat för för att göra något åt det

LAWL


kanske det

Det är inte det att jag inte gillar dig.. Jag får bara kräkreflexer när jag ser dig


goddag

fan vad emo jag har kännt mig de senaste dagarna. Jag har inget att göra om dagarna, så jag sitter bara i mitt rum och väntar på att nån bra repris ska börja. Jag kan tv-tablån utantill. Sen har jag så ont i min tunga så jag inte kan äta, så medan jag sitter och väntar på att nått tv-program ska börja ligger jag också halvdöd i sängen för jag är så hungrig. Men men, snart ska jag väll kunna äta... Och sen har jag ingen jag kan prata med. Anton och Mattias var de enda som jag verkligen kunde prata om allt med och nu finns ingen av dem kvar. Varför måste jag alltid screwa upp allt för? Det är mitt fel att jag inte kan äta, det är mitt fel att jag aldrig gör något om dagarna och det är mitt fel att jag inte har någon att prata med. Och jag vet att jag har föera kompisar som jag har möjlighet att prata med om jag vill, men det är inte samma sak. Jag är alltid så rädd att de kommer tycka jag är konstig eller ngt, eller så kommer de tänka "nu är hon sådär emo igen. Varför kan hon inte bara sluta whina istället. Det är ju inte som att hon faktiskt har några problem"

Jag hatar att vakna på morgonen för då är det ännu en ny dag fylld med hopplöshet. Jag vill inte börja i någon skola ogen för då sätts det sån jävla press på en att man måste prestera bra för gör man inte det så är hela ens framtid förstörd. Det är vad man fått inpräntat i huvudet under hela ens uppväxt. Jag vill inte söka något bajsjobb för då kan jag säga hejdå till att någonsin kunna få sova på morgonen och jag kommer bara fastna på jobbet och bo hemma tills jag är 40 och överviktig.

haha, ibland önskar jag att man bara kunde rymma till skogen och bo där istället. Bara sticka iväg från all tid och alla krav och allt som man måste göra. Alla rutiner. Jag hatar rutiner. Jag hatar att vara människa.

men min piercing är fin iaf :'3



Och för att följa trenden så måste man ju ha lite roliga bilder, lol






hallågens

i have done it again. Än en gång har folk blivit gråtbil över något jag gjort <.< MEN! denna gången har jag faktiskt inte gjort ngt fel. Jag kan inte ta skulden för att en viss hermelin är oerhört känslig. Sedan är jag svartsjuk över saker jag inte borde vara svartsjuk över.
Och jag hatar när alla alltid gillar dig över mig. Du är inte sååååå jävla speciell och du kan fan droppa din jävla "oskyldig liten skolmänniska"atityd. Ibland gillar jag dig inte och speciellt inte nu. Du tycker konstiga saker och nej du är inte cool bara för att du kan  se att gräset är grönt, eller whatever.
Och lol, hela min text blev ganska kryptisk, men jag bryr mig inte :)

jag har tagit typ massvis med sömntabletter men de funkade ej. Dock har de aldrig funkat så jag är väll inte överraskad.

Farväl Världen


om man kanske ska vara lite seriös

jag hade tänkt skriva på min hemliga blogg istället, men ärligt talat så bryr jag mig inte. Folk får väll läsa om de finner nöje i det.
Jag kom hem idag och tänkte att jag skulle prata med alla på msn som jag brukar göra för det käns som jag inte chattat med folk på så länge. Sen loggar man in och man inser att alla hatar ju en ändå. Det fanns ingen jag kunde prata med. Så ja, nu sitter jag är och grunkar, dock lyssnar jag på avenged sevenfold och inte kent, men vafan grunk som grunk.
Jag önskar bara att jag kunde sluta vara så självisk och oempatisk. Då hade kanske inte alla vart sura på mig.
Och jag hatar att alla i min familj försöker dra in mig på deras sida i denhär löjliga fighten som pågått i snart ett år. Varför kan ni inte bara släppa det och sluta bråka över allting? Alla ni är fåniga och jag tänker inte ta något av erat parti. Sen hatar jag att hela familjen blev fucked up från början. Jag försöker komma ihåg en tid då det inte var något jobbigt som alltid gnagde en i röven men jag kan inte komma ihåg så långt bak i tiden. Kanske när jag var fyra...  Jag var faktiskt lycklig en stund förra året eller om det var förrförra. Jag hade äntligen kommit över allt skit som hänt i grundskolan och och whatnot, men självklart kan man ju inte få en lugn stund. Det vore ju faktiskt löjligt. Att jag skulle få något som man mådde bra av. Neger snälla.
Men men, nu ska man väll inte vara emo. Jag ska gå tillbaka till mitt grunk och hoppas på att nån kanske blockar upp en från msn eller faktiskt pratar med en.
och, jag vill inte köra en combo-breaker så ni får ngn slags bild

RSS 2.0